Idag har jag vart ledig från skolan som alla andra tisdagar. Så jag Julia och Sandra drog till Linköpings universitetssjukhus och lämnade alla leksaker vi samlat ihop till barn och ungdomsavdelningen med cancer. Dom har ett skåp där barnen får välja en leksak varje gång de genomgått en behandling. Vi hade det här i vårt projektarbete och idag lämna vi in sakerna :D.

När vi gick igenom avdelning efter avdelning för att komma dit vi skulle gick vi förbi sjuka ungomar med dropp bland annat... Då kände jag att jag fan egentligen inte ville va kvar på sjukhuset. Fan alltså, man borde vara så sjukligt jävla skittacksam att man är frisk... Och ändå klagar man på skitsaker som i deras situation inte hade betytt ett skit. Hemskt. Kanske borde börja bli mer tacksam, en bruten nagel är kanske inte hela världen när det ligger folk med livet på spel på ett sjukhus i cancer... En bra tankeställare, ska bli mer tacksam, för en dag kan det faktiskt drabba mig eller nån nära, och vad spelar en bad hair day för roll då..? :/